Göteborgsposten – 8 maj 1861, sida 2

begripa meningen, sade Fouch leende, mel jag tror mig ha funnit lösningen till gåtan. — Och den är? — Jag skall genast säga er det, sedan ja; slutat min berättelse. Nu äro hästarne för spända ; låt oss frukostera i hast och res: sedan. Fouchå och Brune stego in i matsalen, un der det Jean och Nicolas skyndade ut, för att s till vagnen. Måltiden var snart gjord; Augereau hjelpt artigt de båda borgarena att tömma sista buteljen Gorain och Gervais tycktes, sedan deras maga; nu blifvit sedda tillgodo, hafva alldeles glömt bor hvad som händt. — Den friska luften hade gifvit mig er strykande aptit, sade leende advokaten Dantons hyresvärd. — Hvad vi skola ha mycket att tala om, när vi komma hem, sade Gervais med en vist stolthet. —En resa är alltid angenäm, bifogade Augereau. — Och hvilka äfventyr! tillade Gervais. — Ah, j skolen nog få upplefva flere, mina herrar! sade Fouch och reste sig upp från bordet. — Nu skola vi betala, sade Gervais och