båda hästar de behöfde och läto genast spänna dem för vagnen. — Hvem skall köra? frågade Brune. — Jag, svarade Fouche. Vi skola taga plats båda två på kuskbocken. Vi böra sjelfve kunna vaka öfver hvad som kommer att ske på vägen. På så sätt skola vi lättare kunna motarbeta våra fienders planer. Undersök vagnen noga, innan vi begifva oss af, så att vi icke behöfva frukta för någon ny olyckshändelse. — Men, anmärkte Brune, Gorains och Gervais beständiga närvaro skall hindra oss från att uppgöra den plan, vi böra följa. Har ni ej qvar något af snusen, som insöfde dem så förträffligt i natt som var? — Nej, icke ett korn, och äfven om jag hade, skulle jag likväl icke nu begagna det. Huru dumma Gorain och Gervais än äro, skulle de likväl lätt kunna upptäcka sanna förhållandet och berätta det för dem, som skaffat oss dem på halsen; och de böra tvertom ej ett enda ögonblick ana, att vi icke äro fångade. Ingenting är emellertid enklare, än att vi kunna meddela oss med hvarandra, utan att borgarena ana det. En utaf oss skall köra hästarne och sedan kan hvar och en utaf de andra i sin ordning taga plats bredvid honom på kuskbocken; Gorain och Gervais skola äfven hafva sin tur.