— Spisen frukost! sade Fouch till sina reskamrater, jag skall under tiden köpa de hästar vi behöfva. Vid dessa sista ord utstötte Gorain och Gervais, som gingo i spetsen mot värdshuset, på samma gång en suck och vexlade med hvarandra en lång blick, hvari lästes djup nedslagenhet. — Hästar! hviskade Gorain i örat på Gervais. Detta kommer att kosta oss vackert, hvasa? — Mycket! — Hvarför erbjöd ni också Fouchå vår börs? — Huru kunna vägra honom den! Han skulle då ha lemnat oss qvar midtpå vägen. — Det är sannt! Ack, rådmansbefattningen kostar mycket! — Hr Fouch försäkrade, att han vid nästa skjutsombyte skulle kunna åter sälja hästarne, utan att förlora just särdeles. — Gud gifve det, Gervais ? Ett dukadt bord i värdshussalen gaf lyckligtvis-en annan riktning åt de båda borgarenas tankar. Fouch hade, såsom man finner, satt sin favoritmaxim i verket: han begagnade sig af de båda spionerna till vinst för sin egen sak. Gorain, Gervais, Augereau, Jean och Nicolas satte sig till bords. Brune hade velat göra Fouch sällskap. De hade snart förskaffat sig de