Göteborgsposten – 7 maj 1861, sida 2

— Jag har tvingat min motståndare att fly! sade Jean med en stolt blick. — Victoria! återtog de båda. Nu skall intet hejda oss mera! — Ja, svarade Fouchå kallt, om vi kunna undgå de stora vägarne och dåliga mötena. — Ahl! inföll Augereau hastigt och lutade sig ned, hvad är det som kittlar mig på benen ? — Ja, hvad är detta? sade äfven Brune och lutade sig jemväl ned. De resande undersökte vagnen. Under hvartdera af de båda sätena stack fram ett hufvud och tvenne klagande ståmmor hördes. — Hr Gorain! inföll Jean förvånad. — Hr Gervais! tillade Fouch. Det var verkligen de båda borgarena. Efter att ha räddat sig ur tumultet, hade de arma menniskorna sökt få reda på någon tillflyktsort, och finnande vagnen tom samt de båda dörrarne öppna, hade de rusat ditin samt dolt sig under sätena. De hade ej vågat röra sig, alltsedan vagnen for af. Då Fouch fick syn på de båda borgrarne, gjorde han en åtbörd af belåtenhet och skyndade att lugna dem samt hjelpa dem ut ur deras besvärliga belägenhet. Man klämde ihop sig, så att de båda reskamraterna fingo plats. Efter att hafva betygat Gervais och Gorain