Göteborgsposten – 6 maj 1861, sida 2

tutionela former sanktioneras. Landtdagarne äro ett bestående faktum; detta faktum skall med hvarje år erhålla genom de regelmessiga församlingarne större stadga. Deras uppskjutande är betingadt deraf att riksrådet måste vinlägga sig om sina uppgifter, hvilka, oaktadt de i detsamma representerade politiska, nationala och kyrkliga skiljaktigheter, genom ömsesidig billighet, försonlig anda och tålamod icke skola förblifva olösta. Der hvarje nationalitet är skyddad, skall ingendera sakna utveckling och alla skola tillsammans utveckla en imposant makt, hvilken tillfredsställer inåt, emedan den hvilar på frihet, och utåt ingalunda bör ingifva någon farhåga, emedan den till sin natur undviker hvarje aggression. Man bör i förtröstan på sakens rättvisa och folkens insigt vänta, att äfven frågan om Ungerns, Kroatiens, Slavoniens och Siebenbirgens representation i riksrådet snart skall erhålla en gynsam lösning och monarkiens representation sålunda vara fullständig. Vi kunna hoppas att få ostörda glädja oss åt fredens välsignelser. Europa känner, att det behöfver fred, och denna känslas allmänhet ålägger makterna som pligt, att icke utsätta detta dyrbara goda för någon fara. Österrike erkänner det solidariska i denna pligt och är öfvertygadt, att detta äfven erkännes af andra makter. Desto följdrikare skola arbetena vara för grundandet af en ny epok för Österrikes välgång. De oss närmast föreliggande uppgifterna äro: återställandet af jemnvigt inom statshushållningen genom införandet af sjelfstyrelse för rikets länder, kretsar och kommuner, genom förminskande af utgifterna för armeen, reglerande af förhållandet mellan staten och nationalbanken, modifikationer i beskattningen och genom andra vigtiga lagar. Vår uppgift är, att leda Österrike öfver sin svåraste vändpunkt. Denna uppgift måste lösas, det må kosta hvad offer som helst. Rikets representanter skola härvid bistå regeringen med alla stammarnes under de svåraste situationer på det mest lysande sätt bepröfvade trohet och uppoffringar. De ha utalat i sina landtdagsadresser, att alla vilkor tör en förbindelse mellan kejsarrikets länder måste upprätthålles. Det är min högtidligt itagna pligt som regent, att med all makt skydda den med grundlagarne af den 25 Feoruari gifna helstatsförfattning såsom grundval för det eniga, odelbara kejsardömet och ftertryckligt tillbakavisa hvarje angrepp på lensamma. Talet afvröts ofta genom tyskarnes biallsrop. Ungerska hofkansleren baron Vay ar närvarande bland ministrarne. Riksrådet ragte kejsaren ett trefaldigtlefverop. Detta r ej så underligt, då rådets sammansättning r ytterst konservativ och de stora godsegarne itgöra flertalet af medlemmarne. Från Galiien t. ex. äro valda 26 polackar och 12 ruhenare, af dessa äro 11 godsegare, 9 andliga bönder, de öfriga vetenskapsmän, handlande ch embetsmän. Och dessutom saknas unrare, kroatier, slavonier och italienare, eller ust nejmän. Österrike har vid förbundsförhandlingarne red Preussen om förbundskrigsförfattningen cke uppställt någon fordran, särskildt icke egärt någon garanti för besittningen af Veetien, hvilken dessutom är försäkrad genom estående fördrag, menar Österrike. Båda egeringarne, såväl den preussiska som österikiska, äro genomträngda at öfvertygelse om ödvändigheten af sann enhet. — I förbundsagens möte i Frankfurt d. 2 dennes androg reussen, att i händelse af ett förbundskrig, eri båda stormakterna eller en utaf dem omme att deltaga med hela sin armå, skulle rtikeln om öfverfältherren i krigsförfattninen suspenderas och ordnandet af detta förållande bestämmas af båda makterna i förening nder förbehåll af förbundsdagens godkänande. Om rörelserna i Polen förklarar den ryska dningen Journal de St. Petersburg, att det alienska kriget, en lycklig soldats verk (GahaAldIN Off Ga 4 .