Göteborgsposten – 6 maj 1861, sida 1

— Min herre, sade Brune och ristade honom duktigt, det är ni som varit borta och sökt upp de der tre slagskämparne, det är ni som framkallat denna strid, ni måste också taga del deri! Nu är det vår tur! Öfverraskad af detta oväntade anfall, stammade den aflidne baron de Broussacs reskamrat några ord. — Ah! återtog studenten, det vill synas som om man uppgjort en komplott emot oss. Välan, så mycket sämre för konspiratörerna; ni har ej någon värja, men jag har en käpp och en säker arm! det är tillräckligt! — Help! hjelp! skrek mannen i peruken; men hans röst dog ohörd bort i det allmänna tumultet. Gården till posthuset företedde då en upprörande anblick. Midtpå gården, vid foten af höstacken, på samma ställe der baronens kropp flöt i sitt blod, slogos Augereau och grefven med ömsesidig förbittring. Till venster om dem fäktade Nicolas med sin soldatsabel mot chevalierns långa värja. Till höger handterade Jean med anmärkningsvärd skicklighet det något ovanliga vapen, hvaraf han begagnade sig, och gaf sin motståndare nog att göra. Längre bort gaf Brune med kraftig hand en sträng lexa åt baronens reskamrat. Den med hvarje ögonblick tilltagande folk