Göteborgsposten – 4 maj 1861, sida 2

Augereau, hvars vrede tilltog med hvarje ögon blick. Hör ni dem då icke? — Låt oss resa! — Nej! — Då resa vi utan er! — Som ni behagar. Augereau banade sig nu i sin ordning väg genom folkbopen oeh rusade fram till den fall nes vänner, som fortforo med sin klagan öfve den döde och sina kränkande beskyllningar mo baronens lycklige motståndare. Brune, Jean och Nicolas ville springa ui vagnen, men Fouchå höll dem tillbaka. — Men vi kunna ej lemna honom ensan med dessa män! utbrast Brune och pekade på Augerean. — Vi måste resa säger jag er! Fouch hoppade upp i vagnen och slog häftigt igen vagnsdörren. — Kör! skrek han till postiljonen. Denne tog tömmarne, men i detsamma när. made kuriren, som stigit af hästen och tyckt: höra sig för hos de närvarande, sig vagnen och gaf postiljonen tecken att ej köra från stället. — Hr FouchE? frågade han och stannade vid vagnsdörren. — Det är jag, svarade oratoriern förvånad hvad önskar ni? Från hans höghet hertigen af Chartres, sad