Göteborgsposten – 4 maj 1861, sida 2

— Vi måste hämnas baronen ! tjöt den tredje och slog med handen på värjfästet. .— Låt se sade Augereau, hvika ären j då och hvad viljen j? — Jag är markis de Grandfleur! svarade den förste och sprang upp. — Och jag grefve dEspignol sade den andre. — Och jag chevalier de Nårestan! tillade den tredje. — Och vi äro alla tre slägtingar och nära vänner till baron de Broussac, som ni nyss förrädiskt dödat! återtog markisen. Augereau log, då han hörde dessa pompösa titlar uppräknas. Vid markisens sista ord blef han karmosinröd af vrede; men han lade med en kraftig viljeansträngning band på sig och sade blott, i det han vred på den ena mustachen: — Mina herrar, de Grandfleur, dEspignol och de Nrestan, j ären tre stora lögnare; ty om ni verkligen ären i slägt med den, som jag nyss på ett ärligt sätt dödat, så ären j hvarken markis, grefve eller chevalier, ty han sjelf var icke mera grefve de Broussac, än jag är marskalk af Frankrike! Är detta klart: — Han förolämpar den aflidnes minne? utbrast grefve dEspignol. s (Forts.)