— Nå, mina herrar, låt oss göra vår pligt, sade oratoriern med hemlig glädje, ty denna nya förskräckelse, injagad hos dem han trodde fästade vid bans steg som spioner, öfverensstämde fullkomligt med den plan ban uppgjort och hvars utförande vi snart skola lära känna. Gorain och Gervais stodo bleka, darrande och kunde ej yttra ett enda ord. — Hr Fouch, stammade slutligen Gervais, jag ber er tro, att vi aldrig... aldrig... — Nå, komma vittnena! skrek Augereau otåligt. — Vittnen! inföll Gorain och insåg slutligen i hvilken belägenhet man satt honom, Jesus Maria! hvad vill man då göra med oss? — J skolen hjelpa denne herre! sade Fouchå. — Hjelpa? huru? — Hjelpa hr Augereaus motståndare, och om han blir besegrad, intaga hans plats, det vill säga: j skolen sedan slåss i er ordning. — Vi slåss, sade Gorain och vacklade. — Värjorna! skreko de båda motståndarne. — De äro lika långa, svarade Fouch och räckte dem de båda vapnen. Derpå vände han sig till de båda borgarena och knuffade fram dem. — På er post! vid sidan af er duellant! Gorain och Gervais ville göra några invänningar, men deras torra strupar vägrade att arti