borgarena icke hvarken se eller tala, och i det ögonblick då baronen uppgaf sin sista suck, föllo de båda, dukande under för den häftiga rörelsen, afsvimmade ned bredvid liket. — Fort i vagnen! sade Fouch lifligt och tillade, gripande Augereau i armen : Kom med oss I — Hvart resen j? frågade fäktmästaren, — Ni skall få veta det sedan ; kom! Augereau tvekade ett ögonblick. — Bah! sade han, jag reser med! En postiljon stod bredvid vagnen. — Till dina hästar! befallte Fouchå. — Och borgarne, sade Brune, skola vi tag dem med 088. — Låt dem ligga qvar! svarade Fouchå efter en stunds betänkande. Nicolas och Jean voro redan i vagnen. Brune stod på fotsteget. I detsamma hördes ett starkt öväsen vid ändan af gården, och trenne karlar, kommo inrusande på en gång genom en annan port, sprungo in bland massan och banade sig väg fram till baronens lik. Mannen i peruken följde efter dem. De trenne karlarne, hvilka hade ett lika martialiskt yttre som Augereaus fällde motståndare, tycktes vara rof för en stark vrede och döfvande smärta. De utstötte djupa suckar, blandade med häftiga hotelser.