— ——— .— K———————-.(7 gar menniskor med samma andliga fysiognomi och med anlag att genomgå ungefär samma öden. Medan Garibaldi föddes i Nizza under den stora neapolitanska perioden, föddes på samma tid Leonato Cipriani i Toscana. Liksom Garibaldi lockades han af en obetvinglig längtan efter krig och äfventyr; men fadren ville nödvändigt hålla honom till handeln och sände honom öfver till Antillerna, der familjen hade egendomar, och sålunda kom han icke att taga del i upproret år 1831. Deremot kom han, likasom Garibaldi, att göra vidsträckta resor och deltaga i åtskilliga strider, som de medförde, isynnerhet med sjöröfvare, och då kriget i Italien utbröt år 1848) ilade han hem, tog parti för den konstitutionela friheten samt blef ryttmästare. Då hans konstitutionela furste, storhertigen, måste flykta för mazzinisterna, tog han plats hos Karl Albert samt utmärkte sig i träffningen vid Sforzesca, två dagar före det olyckliga slaget vid Novara. Då han nu icke mera hade något att uträtta, lemnade han Italien samt köpte sig en stor egendom i Kalifornien. Der letde han skild från verlden eller företog sig stora och farliga resor i det inre at Nord-Amerika. Men knappast fick han höra att konungariket Sardinien deltog i Krimkriget, innan han förstod att en ny strid för Italien erbjöd sig. Likasom Garibaldi drog hem från Plataströmmen, drog han från Kalifornien och erbjöd sin tjenst. Under sina resor hade han emellertid gjort bekantskap med några af nepoleoniderna och blef rekommenderad hos kejsaren. Han skiljde sig från Garibaldi deri, att han var ett mera politiskt hufvud än denne, och bättre än han begrep med hvem Italien borde ingå vänskap. Medan det ännu såg ut för verlden som kejsar Napoleon vore emot, att konungariket Sardinien utvidgade sig med andra provinser än Lombardiet, och som om han isynnerhet ville försvara påfvens makt, sändes Cipriani till Romagnan, valdes af nationalförsamlingen till generalståthållare samt organiserade landet med kraftig hand, så att det kunde öfverlemna åt Viktor Emanuel en väl rustad liten arme om 11,000 man. Men så snart detta var gjordt och han icke längre såg utsigt till krig samt icke trodde sig nödvändig, drog Cipriani sig bort öfver oceanen. Viktor Emanuel kunde hvarken hålla honom tillbaka eller formå honom att emottaga någon belöning eller utmärkelse. Allt hvad: han kunde göra var att tillskrifva honom ett hjertligt ock tacksamt bref. En annan personlighet af liknande slag är amiral Persano. Han föddes samma år som Garibaldi, år 1806, i den piemontesiska staden Vercelli emellan Turin och Milano. Ehuru född och uppfödd inne i landet, drogs han dock till hafvet och blef i sitt 13:de år sjökadett; vid 19 års ålder utmärkte han sig genom sin tapperhet under en strid, som en sardinsk flottilj förde mot deyen af Tripolis. Men föröfrigt fanns det icke den tiden tillfälle för en sardinsk sjöofficer att utmärka sig, och Persano måste betvinga sin oro och sin längtan genom att kasta sig öfver sitt yrkes teori, hvari han också uppnådde en ovanlig skicklighet. Först år 1842 erhöll Persano ett sjelfständigt kommando, nemligen öfver brigantinen Eridano om 18 kanoner, som utsän