en gång om året. Ifall han bestämmer det, kan det få diskutera om behofvet af en ny gaslykta vid den eller den gatan eller om stenläggningen på en annän. Men det har ingen makt att tåga initiativ. Kan man då förvåna sig öfver att polackarne, då de läsa sådana bestämningår, som dessa, säga, såsom de ständigt göra: Ja, dessa medgifvanden; de äro bestämda för Europa, men icke för oss, polackar. Det tar sig väl ut på papperet ått lofva ett statsråd, departementsråd och municipalråd; men ifall detta är den anda, i hvilken de kejserliga löftena skola utföras, så är det bättre att icke göra några löften alls. Denna organisation af municipalrådet uppger sig vara provisorisk och det är att önska, att den aldrig skall blifva annat. Långt bättre för regeringen vore det att gifva nationen en pant på dess styresmäns uppriktighet genom ett öppet, frankt och snabbt verkställände at de loften kejsaren gifvit. Det är imisstankarne om bristande ärlighet — en hvarken ohaäturlig eller oförlåtlig misstanke, sedan 1832 års organiska statut icke blef utförd — som alhåller den lojalt sinnade delen af nationen att med glädje emottaga, hvad den kejserliga ukasen har lofvat. Styrelsen har äfven tagit mått och steg för att återorganisera administrationen. I detta ändamål säges mån hafva erbjudit platser åt åtskilliga framstående polackar. De hafva samtyckt endast på vissa vilkor, men dessa hafva icke blifvit antagna, och sålunda äro platserna ännu obesatta. Ja många polackar, som nu innehafva embetsmannaplatser, skulle hafva inlemnat sina afskedsansökningar, om icke en ansenlig påtryckning samt äfven hotelser hade blifvit använda, för att hindra dem derifrån. Det är ett sorgligt sakernas tillstånd, då en person antingen måste vara embetsman mot sin vilja eller i annat fall blifva sänd till Sibirien eller någon aflägsen ort i östra Ryssland. Föga förbättring har sålunda, som ni ser, inträffat, sedan den olyckliga 8:de April.