Göteborgsposten – 3 maj 1861, sida 2

postiljonen, som nyss frånspändt sina hästar, och talade sakta med honom, under det han höll sig sjelf dold bakom en höstack, som låg på gården. — En garde! skrek Augereau och slog till baronens värja. Solen hade runnit upp i hela prakten och glansen af sitt majestät och belyste denna upprörande scen. Oaktadt det ännu var så tidigt på morgonen, hade likväl en mängd nyfikna dragits till stället af stojet oth skriket. X. Duellen. De båda motståndarne stodo ett ögonblick orörliga, deras skarpa blickar korsade hvarandra, liksom nyss deras klingor. Kal!a och beslutsamma samt skickliga fäktare som de båda voro bade hvar och en utaf dem i sin motståndare anat en farlig fiende och de insågo båda, att duellen skulle komma att slutas på ett allvarsamt och blodigt sätt. Augercaus vanligen alldagliga ansigte förrådde nu en kraft och tapperhet, som alldeles förändrade det simpla uttrycket: fäktmästaren var riktigt vacker att se, der stod med hufvudet kastadt tillbaka och ögonen fast riktade på motståndaren. Baronens ställning åter utvisade, att han