Göteborgsposten – 2 maj 1861, sida 2

— Hvad är det då? frågade den andre resande, som dittills hållit sig försigtigt på afstånd. — Det är er reskamrat, min herre, svarade Fouch, och vände sig till honom, som påstår sig skola taga hästar, hvilka tillhöra oss. — Nå! sade den krypande Personagen med inställsam ton, skulle det icke vara möjligt att arrangera detta? Vi ha verkligen mycket brådtom, baron de Broussac och jag, och om ni skulle vilja vara nog artig... Förlåt, afbröt Fouchå, vi ha äfvenledes mycket brådtom, och en olyckshändelse har redan förorsakat oss ett dröjsmål, som kan blifva oss till mycken skada. — Men... — Vi befinna oss dessutom i vår fullkomliga rätt. — Och vi skola förblifva deri, tillade Brune. Drängen stod obeslutsam och väntade, utan att taga något parti. — Spänn för denna vagn! sade Jean. — Spänn för min vagn! skrek baron de Broussac med hotande röst. — Lyd, annars kringklappar jag dig! ropade färgaregossen. — Hit, annars spetsar jag dig! skrek den barske och låtsade vilja draga värjan.