Göteborgsposten – 2 maj 1861, sida 2

AAA Aer NERE TEES pr Den barske ställde sig hastigt mellan Nicolas och stalldrängen. — Om det ej finns mer än dessa trenne hästar, sade han, så tager jag dem? — Och vi då, min herre? frågade Fouche och bet sig i läpparne, ty han anade någon ny händelse och ville ej förlora den öfvervigt, som hans kallblodighet gaf honom. — Ni? genmälte den barske och mätte med en oförskämd mine Fouch6 från hufvud till fötter. — Ja, hvad skola vi då göra? — Hvad j behagen; j fån vänta. — Men dessa hästar tillhöra oss, som kommit först. — Nåväl, jag tager dem ändå! — Hästarne äro våra och vi behålla dem ! utropade Brune, hvars ögon flammade. Jean hade ej sagt ett ord; men han hade åter tagit till piskan, som han nyss tänkt begagna på drängens rygg, och kramade hårdt om skaftet. Fouch ställde sig lifligt framför Brune och Jean. Hans beundransvärdt snabba uppfattningsförmåga sade honom att den barske sökte framkalla en tvist, hvarpå en allmän arrestering kunde följa, för att lägga nytt hinder 1 vägen för resan. — Ursäkta, sade han, min herre gör sig synbarligen icke reda för våra rättigheter. .