Göteborgsposten – 1 maj 1861, sida 2

Postiljonen skyndade till sina kreatur, kastade sig upp på ett utaf dem och red i stark fart från olycksstället. — Jag begick en bock! hviskade han i örat på Brune. Hvem vet nu, om vi på posten skola återfinna de hästar, som Nicolas lemnade qvar der. Jag hade bort behålla dessa! — Låt oss skynda! svarade Brune. — Kom hr Gorain, och ni med, hr Gervais! ropade Fouch; skynden er, annars lemna vi er qvar på vägen. De båda feta borgarena sökte, huru svårt det än var, att följa sina reskamrater, men alltjemt under suckar och klagan. — Dessa stenar äro skarpa som rakknifvar! klagade den ene. — Ahl! sade i samma ton den andre, om det icke vore för att förhindra kriget med konungen af Preussen! den store Fred... — Nå, huru går det? skrek Fouch; j blifven efter. De båda borgarena gjorde underverk af tapperhet och lyckades ändtligen att badande i svett hinna upp sina reskamrater i en trång och vid denna tidiga timme ännu folktom gata. — Se der är posthuset! sade Nicolas och visade på en stor inkörsport, som förde till en stor med träd planterad gård, hvarå lågo stora hötappar kringströdda.