Göteborgsposten – 1 maj 1861, sida 2

Fouch och Brune kommo först in på gården. I vagnslidret midtemot dem fanns blott en gammal vagn, som tycktes förskrifva sig från den hederlige Henrik IV:s tid. — Nå, hvarföre spänner man icke för? ropade Fouch till en karl, som gick öfver gården. — Straxt! straxt! svarade denne, som var bondklädd, men jag måste först vattna mina får! — Corbleu! utropade Fouch och tog ett steg framåt. Men han kunde ej fortsätta den så energiskt påbörjade frasen. Drängen hade öppnat dörren till ett stall och en mängd får rusade bräkande ut samt hoppade omkring på gården. — Ah, se får! anmärkte Gorain med en beundrande mine. — Och en herde! tillade den andre. — Hästarne! hästarne! skreko på en gång Fouchå, Nicolas, Jean och Brune. — Tålamod! man kommer väl! svarade drängen och banade sig väg mellan fåren. Kommen fram till de resande, såg han på dem med dumma ögon. — Huru var det? sade han, skall vagnen spännas för? — Ja, skrek Fouch; och fort sen! — Men nu fodras hästarne. (Forts.)