Göteborgsposten – 30 april 1861, sida 2

nn — Mumlet, som trängde upp till honom, tycktes vara qväfdt under något, fastän vagnsfönstret blifvit alldeles krossadt vid stjelpningen. Postiljonen stack sin arm in genom vagnsfönstret. Handen stötte snart mot något hårdt ; man skulle kunnat tro att en vägg plötsligen laggt sig emellan de resande och det vagnsfönster, som låg uppåt. — Hvad är detta? utbrast postiljonen och hoppade bastigt ned på marken. Han tog den vagnslyktan, som ännu var hel och i hvilken ljuset lyckligtvis ännu brände. Derefter kröp han åter upp på suffletten och lyste in 1 vagnen. -Ah! sade han, de stackarne måste qväfvas derinne. Olyckshändelsen hotade verkligen att bli farlig för Fouch och hans vänner. Vagnen var gammal och hade vtan tvifvel fordom tillhört någon förnäm herre, som varit mycket rädd om sin värda person, ty vagnen hade, emedan vägarne på den tiden voro mycket osäkra för röfvare, inuti beklädts med tjocka jernplåtar, hvilka sedan åter blifvit stoppade och öfverdragna med kläde, så att ingen kula kunnat genomborra densamma. Troligen hade, tillfölje af den våldsamma stöten, denna tjocka jernbeklädnad lösslitits trån trädverket och fallit ned på de resande, hvilka