Göteborgsposten – 30 april 1861, sida 1

Centralisationen i Frankrike. Bland de mångfaldiga frågor som korsa hvarandra uti Europas politik har frågan om individens ställning till staten, frågan om hvilken sfer som bör öfverlemnas åt individens fria och godtyckliga afgorande och hvilken sfer som statens regering bör förbehålla åt sig sjelf att uteslutande dirigera, allt mer trängt sig fram till en fråga at största betydelse. Det är isynnerhet i Frankrike, som allt intill nutiden varit centralisationens förlofvade land, som denna fråga företrädesvis dragit uppmärksamheten på sig. OCentralisationen är i detta land at gammalt ursprung. Den begynte med de franska monarkernas kufvande af de feodala förhållandena och utvecklade sig allt mer och mer under de enväldiga Ludvigarnes styrelser. Revolutionen, som störtade autokratien iFrankrike, störtade dock icke denna autokratiens skapelse, utan upptog tvertom och utbildade densamma ännu vidare. Efter densamma har den under det första kejsaredömet och de derpå följande styrelserna fortfarit med otförminskad eller snarare förökad kraft och står under det muuvarande andra kejsardömet i sitt högsta flor. Den fransyska oentralisationen är statens genom regeringen utöfvade allmakt och allena