Göteborgsposten – 25 april 1861, sida 2

ett samtal, hvilket han synbarligen sökte göra så angenämt som möjligt för de båda borgarena. Dessa, som verkligen varit generade af den tystnad, de ansett sig böra dittills iakttaga, svarade ifrigt på Fouches ord och lito snart hänföra sig af sin vanliga svada. — Hör, min bästa hr Fouchå, sade Gorain efter några minuters betydelselöst samtal, eftersom vi äro reskamrater, kan ni gerna, tyckes det mig, säga oss, hvart vi egentligen styra kosan. — Ahl! inföll Fouch leende, anen j det verkligen icke? — Nej, min själ! Än ni, hr Gervais? — Jag anar ingenting. -— Nåväl, mina herrar! jag kan ej inse, hvarföre jag icke skulle tillfredsställa eder nyfikenhet ... — Icke heller jag, sade Gorain med ett inställsamt leende. Ni säger således, att vi skola? ... — Först till Arpajon. — Till Arpajon? upprepade Gervais. Hvar ligger Arpajon? Är det längre dit än till Orlåans? — Ser man hafvet i Arpajon ? frågade med någon tvekan Gorain, som hela sitt lif igenom gladt sig åt tanken att få sc oceanen, men aldrig