Göteborgsposten – 25 april 1861, sida 2

a ——— — KA — TT de skulle haft det oändligt mycket angenämare, om de nu hvilat i hvar sin mjuka säng. Möjligen tänkte de äfven på Bastiljen, hvarmed Roger nyss förut uppfriskat deras minnen, eller kanhända det var glansen från de värdigheter, dem blifvit utlofvade, som nu förgyllde deras planer och smekte deras tankar. Vagnen rullade längs de första murarne till Sceaux-parken: Jean, Nicolas och Brune sofvo eller låtsade sofva djupare än förut. Fouch hade ej förändrat ställning. Hastigt gjorde han en rörelse och stack ut sitt hufvud öfver vagnsdörren. Med ett snabbt ögonkast undersökte han den nyss tillryggalagda vägen, hvarefter han åter lutade sig tillbaka i sitt hörn, men så att han genom en helt naturlig rörelse kunde hviska i Brunes öra: — Vi äro förföljda! IV. Första skjutsombytet. Brune hade vid Fouch6s ord cj visat något yttre tecken till att han förstått eller ens hört dem. Fouchå sjelf tycktes dessutom ej fästa någon vigt vid hvad han sagt, utan vände sig till Gorain och Gervais och började med dem inleda