Göteborgsposten – 25 april 1861, sida 2

Från Utlandet. Giuseppe Garibaldi är nu en gång icke statsman, hvarken i dålig eller god mening, men han är en tapper man och en äkta fosterlandsvän från hjessan till hälen. I alla dessa egenskaper har han visat sig i italienska deputerade kammaren vid den redan bekanta stormiga sessionen d. 18 April. Spänningen på denna diskussion var — oatsedt sjelfva saken: Syditalien och sydarmeen — redan derföre så ovanligt stor, emedan det här skulle visa sig, om försoningen mellan Cavour och Garibaldi vore en verklighet eller endast utgjorde en from önskan. Kl. var 2 på eftermiddagen, då mannen från Caprera, endast så till vida återställd från sina giktplågor, att han kunde stå och gå, inträdde i deputerade kammarens sessionssal. Det mottagande, som den inträdande rönte, antog en så sydländskt varm karakter, att presidenten måste för en stund afbryta sessionen, för att låta bifallsstormen först lägga sig. Den tappre deputerade från Neapel tog plats bredvid sin vän Mauro Machi, hvilken sitter å husets venstra sida. Garibaldi hade ej väl hunnit taga plats, forrän Ricasoli, Toscanas f. d. administratör, reste sig och interpellerade i afseende på sydarmåen och de åtgärder, som regeringen i detta fall trodde sig böra taga. Krigsministern Fanti, samme general, mot hvilken Garibaldi hyser en oöfvervinnerlig antipati, och samme minister, som mer än en gång personliger kränkt och förnärmat Garibaldi samt dennes närmaste vänner, uppläste härpå ett tal, hvari han försvarade de af regeringen vidtugna åtgärder och bland annat yttrade: De frivillige äro icke alltid gynnsamma för disciplinen, och det är omöjligt, att i den kgl. armeen införlifva de garibaldiska officerarne med de grader de erhållit i Neapel och på Sicilien. Härpå försvarade krigsministern de mot bourbonska armeen vidtagna åtgärder, samt uppläste en berättelse om den kongl. armeen. Det är bekant, att Fanti är den oskickligaste och olyckligaste talare, man kan tänka sig. Nog af, Garibaldis blod började koka: mannen och hans tal uppväckte hans