Göteborgsposten – 24 april 1861, sida 2

-derifrån. Roger hvisslade sakta. Genast framträdde en karl ur skuggan och närmade sig Roger. Denne kastade till honom betslet, slet af sig en vid burnus, som ombhvälfde honom från hufvud till fötter, och visade sig nu, klädd i ett lysande livr6. Den andre räckte honom en galonnerad hatt och aflägsnade sig med hästen. Roger ställde sig nu vid vagnsdörren. På kuskbocken tronade en ofantligt grof och tjock kusk. Kusken gjorde ej en enda rörelse, antingen derför att han ej sett betjenten eller emedan han ej blifvit förvånad öfver hans ankomst. Efter en stunds förlopp hördes några röster. De anländande voro markis Camparini, grefve de Sommes och hertig de Lauzun, jemte några andra gäster, hvilka följde dem till italienarens vagn. Dessa herrar begåfvo sig då till hotel de Niorres, för att afgöra det ingångna vadet. Betjenten öppnade ifrigt vagnsdörren, slog ned fotsteget och gick vördsamt åt sidan. Hertig de Lauzun och grefve de Sommes skyndade in i vagnen. — Lycka till! ropade grefve dOgny och baron de Cadore, i det de vände tillbaka. Markisen skulle i sin ordning stiga upp, men åtrade sig plötsligt. —Jag ber tusen gånger om förlåtelse,