Göteborgsposten – 24 april 1861, sida 2

mina herrar, sade han till hertigen och grefven, men för att mina planer skola lyckas, måste jag gifva några vigtiga befallningar åt Romeo; tilllåten j? Och utan att afvakta de båda unga männens svar, gaf han Roger tecken att gå med honom åt sidan. Denne lydde ifrigt. — De båda borgarena? sade markisen lifligt med sakta röst. — Äro på väg med Fouch, studenten, soldaten och färgaregossen, svarade Roger. — Ha de riktigt förstått dina ord ? -— Ja bevars. — Tror du, att de kunna utföra dina befallningar ? — Det tviflar jag på. Allt hvad jag kan göra, är att jag ständigt, dag för dag, nästan timme för timme vet reda på hvad Fouch och hans vänner skola säga, göra och besluta... — Det är dock något. — Men icke tillräckligt, afbröt Roger. Om du hade velat lyssna till mig, så skulle icke de båda nöten ha rest med oratoriern. — Nå, huru skulle då Fouch6 kunnat förmås att taga andra reskamter med sig än de två borgarena ? (Forts.)