— Ja, min vän, vi skola resa med dem, — Men hvart? — Ja, det är knuten, den satans karlen har ej sagt ett enda ord. — Hm, hr Gervais! Vet ni hvad, i det hela taget skulle jag helst se, att jag sluppe lemna Paris. — Parbleu! jag med! min hustru kommer att leds rysligt efter mig, stackars liten! Jag tillstår, kamrat, fortfor Gervais och sänkte rösten, att jag icke riktigt förstår, hvarför vi måste resa, ni för att bli utnämnd till rådman och jag, för att, få min fullmakt som ministerns leverantör. -— En diplomatisk affär, Gervais! svarade Gorain. -— Vi skola då bestämdt göra konungen en stor tjenst härmed ? — Ja! och vi förhindra kriget med Preussen. — Så dumt det är med den der diplomatien. — Ja! men hvad skall man göra? Den gode br Roger, vår beskyddare, har ett alldeles oemotståndligt sätt att framställa saker och ting; om man säger ja, är han alldeles charmant och lofvar allt; men om man gör mine af att säga nej, när han föreslår något, så talar han genast om Bastiljen! -—Brrr! inföll Gervais med en rysning, uttala ej det ordet! Det gör mig ängslig! — Roger har också mycket tydligt sagt oss,