Göteborgsposten – 23 april 1861, sida 2

Kappridningsäskådare. Rättegångsoch Polissaker. I tidningen Fnrhetsvännen berättas från Stockholm d. 19 April foljande ohyggliga tilldragelse: Agenten Gustaf Berggren, som nyligen utgaf ett profnummer af den nya tidningen Telegrafen, har i förrgår qväll tagit lifvet ar sig törmedelst ett pistolskott, aflossadt mot tinningen. . Någon större uppmärksamhet, än andra sjelfspillningar borde väl denna icke förtjena; men vissa omständigheter under hans föregående lit och vid hans nu föröfvade sjeltmord hatva emellertid gjort denna tilldragelse till ett allmänt samtalsämnei hutvudstaden. Han lärer vara född i Kalmar af hederliga föräldrar och hafva tått vanlig skolbildning; men drets af en ytterlig ostadighet och en glupsk njutningslystnad att kasta sig i de mest olika situationer. Än var han skådespelare, än damskomakare, än räkenskapstörare eller agent för tidningars spridning och köpmansaffärer, synnerligen i ekbark, än åter advokat, lärare i bokhålleri, tillställare af baler och kommissionär för penningars anskaftande till höga räntor. I långa tider har han vurmat på att utäta Stockholms annoustidningar genom att annonsera gratis, och för nägra år sedan var han delaktig i ett försök att etablera ett eget anvisningskontor med egen tidning för uthyrande och anskaffande af rum m. m. dylikt, hvartill annonsering brukar användas såsom medel. Att härvid mången gång erforderliga fonder anskaffades och emottagna penningar användes på ett sätt, som borde hafva kommit i beröring med missgerningsbalken, var en allmän öfvertygelse; men han undgick alltjemt, att på allvar blitva antastad, utom en gång i Hamburg elier Altona, der åtskilliga omständigheter lära föranledt hans häktande, ehuru han ej kunde till ansvar bindas. Under den nu förflutna vintern har han såsom penningeskaffare lefvat ett ursinnigt lif, skrytsamt och storpratande, förslösande på åkning och värdshusbesök mera, än han kunde ärligt förtjena. Efter sitt misslyckade försök med tidningen Telegrafens utgifvande blef han i förra veckan bysatt. Åtskilliga efterräkningar angående hatfde transaktioner lära också varit i tråga. Under dessa törhållanden fick han i förrgår eftermiddag med fordringsegarens bifall utgång under bevakning från gäldstugan. Han klädde sig i nya svarta kläder, nya stöflor och hvit halsduk, och antydde att den dagen skulle bli den vigtigaste af hans lefnad, hvarföre de andra bysatta skämtande frågade, om han skulle stå brudgum? Till sin fordringsegare, kommissionären Wessman hade han skrifvit en biljett af följande innehåll: Kom till mig i e. m. kl. 8, n:o 2 Köpmanstorget så ska vi uppgöra; kom! Gustaf Berggren. När hr Wessman, som förut af honom hört hotande uttryck och derföre anmodat en bekant att följa sig, ankom till Berggren, hade denne till sin högtidsdrägt ätven tillagt hvita glacehandskar och hade hos sig, utom vaktknekten, äfven ett par bekauta. Der bjöds på champagne och punsch; men derjemte visade Berggren en itrig åtrå att få Wessman ensam in i ett inre rum, och att få dörren forriglad. Wessman, som befarade något ohyggligt, helst Berggren tretvade med ena handen i bakfickan, medan han med den andra sökte rigla dörren, blet alldeles förskrämd och erbjod sig att gifva Berggren frisedel från gäldstugan och efterskänka skulden; men dervid genmälde Berggren: frisedel skrifver jag sjelf, timman är slagen. Wessman skyndade sig då så hastigt undan och utför trapporna, att han icke ens fick tid att medtaga sin hatt, och det fastän Berggren sprang ut i första trappan och ropade på honom. Afven Wessmans sällskap ämnade aflägsna sig, dervid Berggren sprang förbi och åter in i rummet, hvarpå ett skott hördes, innan ännu Wessmans sällskap hann komma utför första trappan. Många anledningar förefinnas, att han ämnat först vånda vapnet emot Wessman. Det var sålunda han skref sin frisedel från gäldstugan och gjorde skäl för ordspråket ändan kröner verket. Aftonbladet tillägger, att kulan inträngt straxt öfver venstra ögat. AT lufttrycket hade ljuset i det rum der sjelfmordet förötvades slocknat och innanfönsterna samt en å väggen hängande spegel sprungit sönder. I ena hörnet af rummet låg en del af hjernan och i det andra en del at hjessan. Ett par fruntimmer hade äfven varit uppe hos Berggren en stund förrän mordet förötvades och hade de vid bortgåendet gråtit. På en kommod i hans sängkammare låg ett papper med följande påskrift: Lifvets gåta är nu löst! Gud bevara er alla! Farväl! — Gustaf Berggren. Från Hufvudstaden.