Göteborgsposten – 23 april 1861, sida 1

. — Åh, det är nu ej mera fråga om penningar! svarade Gorain lifligt. — Nå, hvad då? — Om resans faror, sade Gervais. — Och, tillade den andre borgaren, vi föreställde oss, att om ni behöfde oss . — Ah, sade Fouche, som nu ändtligen förstod, j kommen, för att begära att få resa med mig ? — Alldeles riktigt! sade Gorain och utstötte en djup suck af lättnad. — J viljen, att vi skola resa tillsammans? — För fan! ni vet? inföll Gorain och vaggade på stolen, ju flere... — Men, afbröt Fouch, j veten icke, hvart vi skola hän... — Ett ytterligare skäl! vi skola då röna det nöjet att bli öfverraskade, och dessutom, den stackars Bernard ... hans älskade hustru... — RKRann den der iden upp hos eri qväll? — Ja... efter sup6en... — Och det är ni, hr Gorain, som velat... — Ah! inföll Gorain, det är jag och sedan Gervais . . . Fouche betraktade de båda borgarena med djup uppmärksamhet. Deras oväntade besök hade genast öfverraskat honom, och han hade frågat sig sjelf, hvad