Göteborgsposten – 22 april 1861, sida 2

— —OnzZn — oo AR tad resa, är ofta börsen lätt, och vi hade trott, att, då Bernard i detta afseende ej kan hjelpa er, det vore vår pligt som hans vänner att... derföre att... kort sagdt, ni förstår, Gervais, som först kastat en triumferande blick på sin kamrat, liksom om han velat säga till honom: Så der skall man bete sig, om man vill ordna dylika angelägenheter ! Gervais hade så småningom förlorat sin säkerhet, vid det han kände Fouchås lugna och klara blick hvila på sig, och hade tillochmed slutat med att alldeles komma af sig. — Hvad fan vilja dessa herrar? tänkte Fouch. Hvem skickar hit dem? hvilken roll spela de då i denna sak? Hvad är det för en fjeder, som kommer alla dessa maskiner att röra på sig och arbeta? ... Jag maste ha reda på sanna förhållandet. Och hans ansigte, som nu plötsligt förändrade uttryck, blef älskvärdt och förakommande, ja, nästan muntert — Jag känner derpå igen ert goda hjerta, mina herra, sade han med sin mest inställsamma ton, och jag finner, att jag ej misstagit mig, då jag ansett er båda såsom den stackars Bernads och hans hustrus bästa och tillgifnaste vänner. Sitten ned, jag ber er, så att jag må kunna få nöjet att förklara er, huru smickrad jag känner mig af ert oväntade besök.