Göteborgsposten – 20 april 1861, sida 2

Alldeles ingenting? — Lonard försäkrade det. — Corbleu! sade Camparini otåligt, detta är allvarsamt! Huru kunde de båda männen låta arrestera sig, utan att förfägta sin oskuld? De sade ej ett ord! Alla mina försigtighetsmått voro, såsom du äfven sjelf sett, förträffligt tagna... De kunna ej i rättvisans ögon bevisa sin oskuld, men de borde ha högljudt förkunnat och utropat den! I stället läto de arrestera sig, utan att ens synas förvånade deröfver! ... Jag tycker ej om det der, Bamboula! ... För fan, de borde väl åtminstone ha försvarat sig! — Hvad fruktar du då? frågade grefven. — Det är just det, som nedtrycker mig, min vän, att jag icke vet, hvad jag har att frukta! Men vi få se! Lenoir skall kalla oss till sig i afton, för att i hans kabinett underteckna våra vittnesmål rörande eldsvådan ... Vi skola söka till att infinna oss alldeles samtidigt med rådsherren, och... jag har en plan! ... — Men affären i Saint-Nuzaire? sade grefven efter en stunds tystnad; du vet väl, att Picard ännu icke kommit tillbaka? — Det är strunt hela saken! svarade Camparini. Foucht och hans kamrater skola bli fullkomligt mystifierade, och, för att lära den lille oratoriern att icke blanda sig uti hvad som ej angår honom, åtager jag mig att snärja ho