Göteborgsposten – 20 april 1861, sida 2

Ni var den ende, som egde tillräckligt med penningar, för att kunna företaga resan, men ni hade likväl icke tillräckligt, att kunna dela med er. Det är tretton timmars dröjsmål, det är sannt, men så kunna vi nu också resa fyra i stället för två. Nicolas och jag skola vara med i företaget och vi skola, min själ, föra det till ett godt slut! —Ha Nicolas och Brune verkligen fått låna 1,500 livres? —Jag har sjelf sett penningarne. — Och det är grefve de Sommes, som förstärkt dem? — Ja, och med en riktig rörande beredvillighet. — Crefve de Sommes! upprepade Fouch6 och rynkade ögonbrynen. Det är förunderligt. — Hvarför då? frågade Jean. Fouch svarade icke. Han lemnade sin kappsäck och gjorde ett par slag genom kammaren. Derefter stannade han plötsligt framför färgaregossen och frågade: — Har ni sett denne grefve de Sommes ? — Ja bevars, svarade Jean, jag känner honom fullkomligt. (Forts.)