Göteborgsposten – 20 april 1861, sida 1

MR — Det är för något helt annat; hvart ha sjömannen tagit vägen ? — Hvilken sjöman ? — Den som åtföljde dHerbois och de Ren neville. — Den du skjöt på? — Ja. — Är han icke död? — Det är ej troligt, eftersom man icke kun. nat återfinna hans lik någonstädes; och likväl hs de noggrannaste efterforskningar gjorts, det kar jag försäkra dig. —Har han försvunnit ? — Fullkomligt. — Men de båda kulorna träffade honom. — Men om han vore död, så skulle har väl funnits qvar på platsen. — Nå, än sen, af hvad vigt är den de personen för oss? Camparini såg på grefven, ryckte på axlarn med en medlidsam mine och sade: — Af nästan ingen vigt; af alldeles inger vigt! Men denne sjöman känner lika bra som v madonnans son! — Nå? inföll grefven och spratt till. — Och i förrgår, i Versailles, när grefv de Sommes på ministrarnes gård steg ur han böghet, hertigens af Chartres vagn, spratt denn: matros, som bekymrar oss så ringa, häftigt til