då hr Lenoir arresterade de afskyvärda mördarne . .. — Låeonard! inföll grefven med en ton a djupt missnöje, ni talar om p-rsoner af hörd... Hr grefve, Frankrikes hela adel kan cc) vara ansvarig för dv brott, som b. gåtts af tvenn. dess medlemmar. —Men dessa brott äro ej tillräckligt bevisade, för att ni kan uttala er så om markis dHerbois och vicomte de Reuneville. -Huru! sade markisinnan förvånad, ni försvarar dessa hurrar? —Förlåt, markisinna, jag försvarar dem icke; men jag väntar, innan jag dömmer. Jag har ofta hört talas om de båda unga männen; de äro, tyckes det, tvenne tappra och förträffliga sjöofficerur.. Utan någon förmögenhet, hr grefve, och med ofantliga skulder, sadv LEonard. — Hvem har icke skulder ? -— Men, hr grefve, de ensamma kunde hafva något intresse uti att begå dessa brott. Hr Lenoir försäkrade hennes måaj:t, att han egde i sin värjo skriftliga bevis på att de båda ädlinsarne förskrifvit en del af sina tillkommande hustrus hemgift, för att betala något af sina skulder, och för att fröknarne de Niorres skulle kunna ärfva sin onkel, måste de direkta arfta