Göteborgsposten – 19 april 1861, sida 2

af hettan, och då det ej mera fanns i hotellet någon lefvande menniska, att rycka ur lågrona, så skyndade vi, att undandraga oss de lyckönskningar, loford och den entusiasm, som hvaren trodde sig böra visa oss, samt undveko försigtigt farorna af en folkbyllning. Nå, men huru gick det med honom, som den italienske markisen sårade eller dödade med sina pistoler ? -Ahl! utbrast gretven och slog sig för pannan, jag hade alldeles glömt bort denne olycklige... Min själ, jag vet hbvarken hvem ban är, eller hvar han är, om han ännu lefver eller om Camparini dödat bonom, — Hr Lenoir nämnde ej ett ord derom, sade Löonard. Nåväl, sköna markisinna, sade grefven och fattade hennes fina och hvita hand, som han wrtigt förde till sina läppar, nu kan ni vj säga, att icke er morgon varit rik på rörelser! Jag är säker att Leonard åtminstone för tionde gånsen hör omtalas denna händelse, sedan Lenoir örsta gången meddelade honom den, celler huru ? Jag kom direkte hit till fru markisinvan från Versailles, svarade Leonard och torkade ped en servictte, som kammarjungfrun lemnade wonom, bort pudret från sina fingrar, — Apropos, inföll mime d Horbigny, som mm hon plötsligt påmint sig någon vigtig om