Göteborgsposten – 19 april 1861, sida 1

Rådsherren såg sig alldeles kringrännd af lågorna. I tanke, att Nohan var hos sin hustru och säker om att den värde ädlingen skulle göra allt, för att rädda henne, ville de Niorres skynda att bjelpa m:me de Versac, som var ensam med sina båda barn. Han skyndade snabbt tillbaka uppför den lilla trappan och ilade till sin svärdotters rum: äfven der rasade elden. Niorres rusade på dörren; men denna dörr, som han trodde vara tillåst, gick genast upp .. M:me de Versac låg mördad utsträckt på golfvet med sin son och sin nevö. Vid denna hemska anblick utstötte den gamle ett sönderslitande skri... — Det var det skriet vi hörde vid början af branden, anmärkte grefven. — Förfärad, halft vansinnig af smärta, skyndade gubben till första våningen af denna förbannade boning. Huru kunde han komma midtigenom lågorna ned till sin dotters och sin mågs rum? Han kunde ej säga det..-. Hr de Niorres påminte sig blott en enda sak, nemligen den häftiga åstundan han plötsligt kände, att få dö midtibland dem, som han så mycket älskat .