Göteborgsposten – 18 april 1861, sida 2

äfven utsträckt sig till österrikiska andelen, der den har sin anknytningspunkt i Krakau. Såsom bekant har jemväl inom preussiska lotten starkt missnöje länge uttalats af polackarne mot tyskarne, hvilka de förebrå undertrycka polska språket och natlonaliteten. I Galizien har polisen förbjudit alla politiska demonstrationer. Invånare få ej bära några politiska färger, såsom -sorgkokarder, tretärgade halsdukar och urkedjor, polska örnar. I allmänhet är Österrike i den största fruktan förtpolska revolutionen, i hvilken det ser en ny tillökning af de hotande farorna för detsammas bestånd och tillvaro.! Den ungerska oppositionen fortfar med sin bestämda hållning mot regeringen och tyckes ha föresatt sig, att småningom drifva Österrike allt längre och längre mot personalunionen, genom hvars ernående Ungern äfven kan anse sig skiljdt från Österrike. Såsom bekant har kejsaren måst ingå på ungrarnes begäran om landtdagens förlaggande till Pesth i stället för, Ofen. På de flesta andra landtdagarne i Osterrike har man beslutat tillställa kejsaren adresser, hvari man uttalar sitt bifall till de nya reformerna. Åtfven i Pesth har en af landtdagens medlemmar föreslagit, att man skulle tillställa kejsaren en adress, hvari landtdagen yttrade sig om situationen, men förslaget har ej vunnit landtdagens bifall. Denna vill att Ungern skall erhålla en sjelfständig finansoch krigsminister. På landtdagen hafva partierna redan intagit sin afgjorda hållning. Magnaterna, som utgöra det konservativa partiet, vilja ha tillbaka lagarne fore 1848, men de liberala åter fasthålla vid 1848 års lagar, hvilka andas stor frihet och sjelfständighet för Ungern. Uti Italien fortfara häktningarne bland prester och officerare för stämplingar mot den nuvarande regeringen, men sjelfva folket deltager icke i sammansvärjningarne, — En armekår skall bildas, hvaröfver general Garibaldi skall föra befälet. Den kommer att bestå endast af frivilliga. — Från Rom skrifves, att exkonung Frans tänker qvardröja derstädes hela våren. — Man fortfar i Rom att tro, det franska besättningen derstädes snart kommer att aflösas af den piemontesiska. En korrespondent från Genua beskritver det emottagande Garibaldi rönt derstädes vid sin återkomst från Caprera på ett särdeles lifligt sätt. Han yttrar: Under det hela befolkningen hvimlade på gatorna i söndagsdrägt för att fira påskdagen, fick jag besök af en vän, hvilken kom för att inbjuda mig att i sällskap med några andra vänner mottaga Garibaldi, som i all tysthet skulle ankomma till Caprera med krigsångfartyget Gulnara. Man anmodade mig, att ej tala om det, emedan generalen önskade undvika offentliga demonstrationer. Jag infann mig naturligtvis på bestämdt klockslag vid hamnen, och snart gafs signal att man såg ångbåtens rök i fjerran. Med oss voro Masto och Medici jemte tre andra af Garibaldis tillgifna vänner. Vår båt gled snart ut ur hamnen. Samtalet vände sig naturligtvis kring den fråga, som för närvarande hvilar på allas läppar: krig eller fred?, och vi sökte gissa till i hvilken förbindelse generalens plötsliga resa kunde stå härmed. Hvar och en såg redan i andanom Venedigs Marcusplats. Har ni någonsin erfarit, huru underligt ett sakta, allvarligt samtal låter på en båt om natten under mörkrets och hafvets högtidliga lugn? Då kan ni någorlunda föreställa er, i hvilken stämning jag hörde dessa officerare tala, under det vi rodde till mötes den man, som möjligen kom såsom skyn, hvilken skall slunga sina blixtar ut öf ver verlden. Slutligen sågo vi på något at stånd de färgade lyktorna på ångbåten närma sig. Från vår båt gafs signal med ett pistol skott, och ångfartyget stannade. Ännu et par årtag, och vi lågo vid sidan, samt stege upp. Garibaldi mottog oss med sin vanlig: rättframhet och djerfhet. Det föreföll mig son om han vuxit i anseende och storhet genom skiljsmessan — hvad han skall växa, när årer och döden lagt sig mellan honom och menni skorna! Men sjelf visade han sig oförändrac -jag tror till och med att han hade samm: gamla kalabreserhatt, som förut. Det val samma herrliga, manliga, oppna ansigte; de! var måhända min egen stämning, som vai orsaken till att jag fann honom mycket all varlig. Vid hans sida stod hans dotter, sig mm . ee oe . AA oe Fi KO 0 a 2 Ka