Göteborgsposten – 17 april 1861, sida 2

—— LT — —— — te arbetade i trädgården, tänkte, att hotellets innevånare kunnat fly genom de fönster, som vette åt gården. De åter, som bekämpade elden från gatan, antogo, att hr de Niorres och hans anförvandter mottagits af folkhopen, som var sysselsatt i trädgården. Tyvärr var intetdera förhållandet och man märkte att af de personer, som funnits i hotellet, voro m:me de Niorres och hennes döttrar de enda, som kommit friska och sunda ur förödelsen. Och hkväl förnamms intet skri, inga andra rop än modrens och de unga flickornes hade nått våra öron. — Vi måste vända tillbaka in i denna brinnande ugn, utropade markis Camparini, och försöka att ännu rädda några af denna familjs medlemmar. Kommen, mina herrar, fortfor han vänd till Lauzun, mig och Lenoir, viljen j fresta på äfventyret? I stället för svar, begärde vi fram stegar. XX. Elden. Hr de Sommes hade rättat upp sig under berättelsens lifliga gång och stod, med armen