Göteborgsposten – 17 april 1861, sida 2

var fullkomligt lugn och kall midti faran; men herrar de Sommes och Camparini förtjena de högsta loford. — Nåväl! återtog markisinnan, det är mycket vackert gjordt, hr grefve. Men hvar var nj i er berättelse? -— Hr grefven, inföll Leonard, sade, att han, med markisen, hertigen och hr Lenoir, stigit in i det lilla rummet, som låg nästintill rådsherrens kabinett. -Vi behöfde några ögonblick, för att kunna vänja oss vid röken, återtog de Sommes. Efter en stund, gingo vi in i rådsherrens kabinett. Detta var alldeles öde. Markisen gick alltjemt i spetsen och anförde os8, som om han haft en fullkomlig kännedom om hotellets inredning. Polislöjtnanten gjorde samma anmärkning. Det kommer sig deraf, svarade Camparini, att jag, innan jag vågade mig med er in i detta farliga företag, för att undvika så mycket som möjligt all tidsförlust, gjorde mig af en betjent noga underrättad om inredningen här i andra våningen. Denna andra dörr t. ex. bör, enligt hans angifvande, föra till rådsherrens sängkammare. Camparini hade verkligen rätt; men kammaren var alldeles tom. LT Anta VY