Göteborgsposten – 16 april 1861, sida 2

inför mina egna ögon, utan att ha gjort något för hennes räddning. Han grep härvid tag i en stege, oaktadt fleres af de närvarande motstånd, som sade att han skulle utsätta sig för en gagnlös död. Han reste upp stegen mot den redan vacklande muren och sprang upp. — HKlden har sträckt sig till de unga fröknarnes rum! utropade en betjent till polislöjtnanten. — Tusen louis åt den, som räddar dem! sade hr Lenoir. Men fastän belöningen var ansenlig, vågade dock ingen försöka, och endast en djup tystnad besvarade polislöjtnantens ord. Det var då grefve de Sommes, vid åsynen af den allmänna tvekan, ädelmodigt skyndade fram, likasom hans vän gjort förut. Den ene fö sökte på trädgårdssidan och den andre på gårdssidan med berömvärd sjelfuppoffring räddningsarbetet. Markis Camparini lyckades först. Hans stege hade fattat eld, just då han uppnått fönstret, vid hvilket m:me de Niorres med krampaktig ansträngning höll sig fast. Han tog då ett rep, hvarmed han varit nog försigtig att förse sig, slog det kring den afsvimmade qvinnans kropp och firade sakta ned