Göteborgsposten – 15 april 1861, sida 1

ee 0 — 2 —-Jag. — När? — Pardieu! det första jag träffar dem. Vi utbrusto i gapskratt, så lustig föreföll oss markisens allvarliga mine. — Första gången ni träffar dem betyder ju intet, sade hans höghet! ty ni kan lika väl träffa dem för första gången om tio år som i morgon. — Inom tjugofyra timmar skall jag ha talat med dem, svarade markisen. — Vänta, utbrast jag; ingen får inträde i hotel de Niorres och alla menniskor veta, att dHerbois och de Renneville under en månads tid envist vägrats att bli insläppta. Markisen vände sig till mig. — Tviflar ni? sade han. —Ja, min själ, det tillstår jag; och dessa herrar tvifla likasom jag. Camparini höll terningarne mot hertig de Lauzun; spelet gällde 200 louis; han vann. Markisen tog guldet, klingade med det i handen och sade: — Jag parerar dessa tvåhundra louis, att jag inom två timmar härefter skall ha råkat fröknarne de Niorres, och att jag skall ha gjort mitt val samt friat. — Jag håller vad! inföll jag hastigt. — Ah, grefve, utbrast Lauzun, ni är säker