Göteborgsposten – 13 april 1861, sida 2

— — med tvenne hål för ögonen, hvilken han bugande lemnade åt markisinnan. Hon satte den för ansigtet; Leonard tog fram ur en stor rund ask en vippa, som var alldeles full med hvitt puder, hvilket han skakade i rikt mått öfver m:me dHorbignys hår. En riktig sky omgaf markisinnan och frisören. — Charmant! sade grefven skrattande. Denne Låonard för sig som en kejsare, då han utströr pudret. Han är oefterhärmlig! På min ära, man skulle kunna ersätta honom, om han doge ! — Damerna veta det nog, svarade frisören; och det gör dem alldeles tröstlösa. — Det är sannt, inföll markisinnan i det hon kastade bort masken och betraktade sig i spegeln, för att se huru hårklädseln tog sig ut; Armande, sminket! Kammarjungfrun lemnade sin matmor en pensel och sminkburk. — Några blommor! sade Lonard och tog fram en hop välluktande blommor. — Grefve, återtog markisinnan, under det hon lätt sminkade sig, vet ni hvad Lonard nyss berättade mig? — Hvad då? frågade de Sommes och stödde sig med armbågen mot toilettbordet.