Göteborgsposten – 13 april 1861, sida 2

ken, att ni sistlidne natt var i hotel de Niorres trädgård ? — Jag var verkligen der markisinna, svarade grefven och lutade sig tillbaka i sin stol, och jag är mycket förargad öfver slumpen, som förföljde mig med sin otur. Föreställ er, jag superade i går med hans höghet hertigen af Chartres . . . Ah! jag får ej glömma att nämna, det jag presenterade för hans höghet det kuriösaste original jag känner: en italienare, markis Diego Camparini... —Han omnämndes äfvenledes af hr Lenoir som vittne, likasom hertig de Lauzun, afbröt Lonard. — Ja, vi voro alla tre tillsammans. Men för att återkomma till min ädling, hvars förflutna lif är en verklig grufva af de besattaste äfventyr, hvilka han skall berätta en dag, markisinna, om ni värdigas höra honom... han hade ej suttit en qvart vid hans höghets bord, innan han redan fängslade allas uppmärksamhet. Camparini eger, fastän han icke mera är ung, det eldfängdaste hjerta jag någonsin lärt känna och när han älskar eller tror sig älska, kan han icke af något hejdas, i sina företag. Lägg dertill, att han är ända till öfverdrift vidskeplig. (Forts.)