Göteborgsposten – 13 april 1861, sida 2

denna ogerning, och jag tillstår, att jag känner mig stämd för att tro dem vara oskyldiga. — Men, anmärkte Låonard, alla bevisen äro emot dem, och polislöjtnanten, Lenoir, försäkrade drottningen, att man i detta afseenden ej finge tvifla. — Hvilka äro dessa mördare! frågade markisinnan ; säkerligen hemska, afskräckande antigten ? -— De äro personer med fin bildning, madame, svarade Låonard. — Hvad! skulle det vara fråga om adelsmän ? — Ja. — Det är förfärligt! hvad heta de? — Markis dHerbois och vicomte de Renneville. — Ah! inföll markisinnan, jag har superat tillsammans med dem! Hon tog dervid en liten flaska på toilettbordet och förde den till näsan, som om hon fruktat att svimma. XVIII. Vadet. — Och ni säger, min bäste grefve, återtog markisinnan efter ett ögonblicks tystnad och satte bort flaskan, för att ånyo taga till sminkbur