Göteborgsposten – 13 april 1861, sida 2

om en af der liggande bomullsbalar fått se skymten af en karl, hvilket förefallit Jonsson misstänkt, hvarföre han närmat sig stället och då funnit samma person, som han igenkännt vara nu tilltalade Carlsson, ifrigt sysselsatt med att ur en af balarne stoppa bomull uti en säck, den han dock, så snart han förmärkte sig vara röjd, hastigt kastat itrån sig och derefter lika fort sjelt kastat sig ner å marken låtsande sig sofva. Under tiden hade emellertid Jonsson 7tillkallat den å gatan stationerade poliskonstapeln, ofvannämnde Larsson, hvilken då banat sig väg öfver balarne och, efter att hafva uppväckt Carlsson ur dennes låtsade sömn, anhällit så väl honom, som den bredvid liggande säcken, hvilken innehållit ett lispund bomull; hvarförutan bredvid den uppskurna bomullsbalen befunnits liggaude å marken en myckenhet bomull, som tydligen syntes hafva blifvit plockad ur bomullsbalen, men hvilken bomull Carlsson, stord i sitt förehatvande, icke medhunnit att stoppa uti säcken. ij Oaktadt, enligt hvad sålunda blitvit upplyst, gripen på bar gerning, hade Carlsson vid förhöret den fräckheten att förneka att det varit hans afsigt att tillgripa någon bomull, med hvilken han alls icke skulle tagit någon befattning, utan föregaf Carlsson, att han, för uträttande af ett naturbehori begitvit sig bakom en af balarne, der omnämnda säcken då varit liggande. . . Angående sina letnadsomständigheter uppgaf Carlsson att han vore född år 1827 1 Nya Haga at aflidna föräldrarne båtkarlen Carl Gustat Carlsson och dennes hustru Catharina Johanna Lund, hos hvilka han vistats hemma till 13 års ålder, då han fick tjenst hos en åkare Svensson, der han tjente i 9 år. Sedermera tjente han hos traktör Norman i 33 år och derefter hos åkaren Johan Wennerberg i 2 år, efter hvilken tid han försörjt sig med tilltalligt arbete. För något brott sade ban sg tilltörene icke varit tilltalad. Den vidare ransakningen remitterades af poliskammaren, till stadens rådhusrätt och skulle emellertid tilltalade Carlsson törvaras i härvarande cellfängelse, dit han genast intörpassades. Samma dag inställdes intor poliskammaren ynglingen Frans Maurits Jansson, tilltalad för det han sist, Onsdag på attonen från skomakaremästaren P. M. Lundin uti dennes skobutik vid Magasinsgatan olofligen tillgripit ett par truntimmers tygkängor. Vid törhöret anmälte sig mälsegaren genom pigan Johanna Pälsson, som berättade, att ifragakomue afton omkring kl. 7 tilltalade Maurits Jansson inkommit uti skobutiken i sällskap med en annan person, hvilken senare medhatt en s. k. putsare den han utbjudit till salu. Straxt efter hade emellertid Johanna Pålsson tått se Maurits Jansson bastigt smyga sig ut genom dörren ät gatan medhatvande ett par tygkängor, dem hon genast igenkände hafva blivit tagna irån en at hyllorna i butiken, hvarföre hon straxt anropat Mauriws Jansson atv återlemna kängorna; men, i stället att åtlyda denna tillsägelse, hade Jansson börjat att at alla kratter springa ner åt gatan, dit Johanna Pålsson ock ettersatte honom och der han slutligen blet tasttagen at några tillskyndande personer, då Maurits Jansson ätven innehade kängorne, som då vid närmare påseende befunnos vara omaka, hvilket Maurits Jansson således i hastigheten då han anammade desamma, icke kommit av gilva akt på. Tilltalade Maurits Jansson sade sig vara född i Februari månad år 1844 i Kongsbacka at ännu lefvande föräldrarne skomakaren Irland Rasmus Jansson och dennes hustru Agneta Maria Norman. Han hade nästan alltjemt vistats hemma hos föräldrarne samt lärt skomakareyrket af fadren. Vid sistl. jultid begaf han sig hit till staden, der han sysslolös strukit omkring, utan att ha hatt någon kondition. I atseende å tillgreppet at kängorna, uppgaf Maurits Jausson, att han itrågavarande dag på ettermiddagen sammanträffat med en artillerist vid härvarande tygstatskompani vid namn Holmberg, med hvilken han törut varit bekant och för hvilken Jansson då behlagat sig öfver att icke ega nägra medel till lifsuppehälle. Holmberg hade då tröstat Jansson med att han nog skulle hjelpa honom samt tillsagt honom att vara sig följakvig in uti skobutiken, der han skulle försöka att få försåldt träputsen, da Jansson sedermera skulle få en del af penningar.e härtör. Inkomne i butiken hade dock kommersen icke gått riktigt för sig, men under tiden skulle emellertid Holmberg sagt at Jansson: ta ett par kängor, hvilken tillsägelse denne ock åtlydt och anammat det första par han fick tag uti samt derefter begiivit sig åstad. Jansson förnekade dock att han, då han tillropades at Johanna Pålsson att återlemna kängorna, tagit till flykten, utan påstod att han då godvilligt velat återställa kängorna. För ofvannämnde Holmbergs hörande uppskjöt poliskammaren undersökningen till den 16 d:s, i atbidan hvarpå Maurits Jansson skulle qvarsitta i cellfängelset. — Sistl. Thorsdags afton kl. omkring 9 hade t. f. polisöfverkonstapeln A. Andersson anhållit manspersonen Samuel Matsson såsom misstänkt att batva olofligen tillgripit ett knyte innehällande ett dussin saxar, tolt gross skjortknappar af porcelaine, tem st. rakknifvar och ett par gamla strumpor, hvilka samt