Göteborgsposten – 12 april 1861, sida 2

— Hemma, Lonard. — Är det en glad eller tråkig sup, en sup med penningkarlar eller militärer ? Hvilka tager madame emot? ... — Grefve Sommes, abb de Talleryand, m:me de Langeac ... -Godt! godt! afbröt hårfrisören med orubblig säkerhet; således cen älskvärd coiffure. Madame måste vara skön, för att öfverstråla sina rivaler och komma de af kärlek suckande att dö af längtan. Jag vet, hvad jag bör göra! Derpå vände han sig till kammarjuvgfrun och fortfor med befallande ton: — Armande! gazer, blommor, band m. m. — Inga diamanter? frågade markisinnan. — Nej ingen enda; det förbjuder jag. Blommor, och mycket blommor! rosor och nejlikor! Plundra alla blomsterrabatterna ! Under det kammarjungfrun skyndade ut, för att efterkomma hårfrisörens befallningar, vecklade han upp sina spetsmanchetter, tog en kam och löste upp markisinnans rika hår. — Hvad nytt vid hofvet? frågade m:me dHorbigny med ett älskvärdt leende. — Ingenting, som är värdt att nämna! -— Och i staden? — Ah, mycket madame! — Är det ännu alltjemt fråga om förgiftningarne hos rådsherren ?