Göteborgsposten – 11 april 1861, sida 2

slutsamma, hade de båda unga männen skyndat uppföre trappan till första våningen. Skriken i det inre af hotellet hade uppbört, men stort buller hördes nere i trädgården. Lågorna som våldsamt härjade, upplyste markisens och vicomtens väg. De hade framför sig trenne dörrar: de tvekade ett ögonblick. — Hvar äro de? utbrast vicomten. — Blanche! Leonore! ropade markisen. Eti doft brak var det enda som svarade: en vägg ramlade ner inne i något af rummen. Markisen skyndade till en dörr och stötte häftigt upp densamma. Ett eldhaf reste sig här för de båda unga männen. När lågan böjde sig tillfölje af luftdraget, kunde man se in i en stor korridor, åt hvilken vette flere dörrar. Vicomten och hans kamrat rusade utan tvekan genom lågorna in i korridoren, ropande i obeskriflig oro. Ingen stämma besvarade deras rop. — De äro döda! sade markisen, blek som en marmorstod. — Låt oss genomsöka dessa rum! svarade vicomten och öppnade en af dörrarne. En rökhvirfvel slog fram genom öppningen