Göteborgsposten – 10 april 1861, sida 2

upp sin halsduk och drog ned kragen till sin fina batistskjorta och sade, i det han lutade sig ned för prinsen: — Se här äro tvenne intyg å sanningen af mina ord, sade han, se, monseigncur! En dubbel rand omgaf verkligen italienarens hals, samt visade tvenne outplånliga märken efter repets tryckning. Alla åsågo med förvåning detta. Man hade hittills tagit signor Camparinuis berättelse för ett blott muntert skämt och ingen hade trott derpå, men man kunde ej tvifla längre inför dessa vittnen till straffet. — Ah, sade hertigen af Chartres, ni har således verkligen varit hängd? — Tvenne gånger, monseigneur, svarade italienaren. — Och hvad gjorde ni efter er andra hängning ? -Jag lemnade Italien och seglade till Spanien. Derifrån reste jag till Frankrike, alltjemt sjövägen, och då jag landsteg i Brest var den första person jag mötte madonnan, min första hustru, orsaken till alla minna motgångar. Hon var ännu vackrare än mågonsin; jag berättado henne mina äfventyr, hon skrattade i början mycket, beklagade mig sedan litet och ... hvad skall jag väl säga? Jag glömde hennes dåliga