Språkrör från Stockholm. Den 6 April. Påsken är ötverlefvad; dess koncerter, blåkullafärd, mord och slagsmål äro bara minnen. Hu, det är ruskigt! men det hörs icke så mycket for musiken. Mordet på tvåloch ljusmamsellen var ett af de hemskaste, och man har funderat om icke gerningsmannen också är saker till det likartade brott, som för ett par år sedan föröfvades å enkeötverstinnan Sederholm. Nu och då voro många omständigheter desamma: hemgång, en värnlös qvinna, på hvilken halsen afskars, stöld och en ytterlig djerfhet. 1 går förmälde ett rykte att mördaren tagit lifvet af sig i fängelset. En annan gardist säges också i dessa dagar hatva utgjutit blod under slagsmål på en krog, utan att varnas af kamratens olycka, men kanske smittad af hans vildhet. Begge krigsmännen tjenade vid andra gardet, ett regemente som man ofta haft sina anmärkningar emot och som nu 1 dagarna än mer får! vara en skottaflia för ovilja och sarkasmer. Man har påminnt sig officerarnes uppträde —OERRNA DATERAR RER