Göteborgsposten – 10 april 1861, sida 1

hon ville resa dit, för att der tillbringa en vår: jag hade den svagheten ingå på hennes önskan. Genom en sällsam ödets skickelse reste madonnan då omkring i Toskana. Vi sammanträffade! . .. Några indiskreta personer började tala om den scen, som egde rum emellan oss. Jag blef arresterad, förvunnen till tvegifte och dömd att hängas! Madonnan hade, säkerligen go nom ett anfall af sensibilitet, afrest förr än min exekutionen skulle ega sum. Den olyckliga timmen slog ... Jag förbigår detaljerna vid excekutionen. Kortligen! jag blef hängd, oaktadt min ädla börd. Hängd! upprepade damerna med förfäran. —Hängd! sade männen skrattande. — Hängd! återtog signor Camparini med det fullkomligaste allvar. När jag dött.-.— Ah! utbrast man från alla håll. — När jag dött, fortfor markisen utan att förändra sin mine, sålde bödeln mig eller åtminstone min kropp till en läkare som brukade experimentera med de aflifvade, hvilket han äfven gjorde med mig, och med sådan framgång, att jag åter kom till lif. Jag har alltid misstänkt bödeln för att ha varit i hemligt förstånd med läkaren och låtit alla menniskor, äfven mig sjelf tro, att jag uppgifvit min sista suck. Det af den värde doktorn utförda underverket förskaf