Göteborgsposten – 8 april 1861, sida 2

Från i Utlandet. I Paris höra nu oroande krigsrykten till ordningen för dagen. Bland andra har allmänheten satts i skräck genom berättelsen om en ny brytning mellan England och Frankrike. Detta rykte hade sin första synliga orsak i den kejserliga halfofticiela franska pressens höga verop öfver att prinsarne af det från Frankrike fördrifna huset Orleans inbjudits att bevista drottning Victorias mors, hertiginnans af Kent begrafning, hvartill de dock egde en viss rättighet, då de voro slägt till den aflidna. Kejsaren lät tillochmed sin gesandt i London, gretve Flahault besvära sig deröfver, hvartill dock engelska utrikes ministern lord John Russel lugnt svarade, att de kongl. familjernas enskilda angelägenheter icke kunde blifva töremål tör internationela förklaringar. Så kom lord Palmerstons tal i Tiverton, hvari den ädle lorden i forbigående omtalade att rustningar göras öfverallt i Furopa. Detta upptogs af franska pressen såsom en hänsyftning mot Frankrike och den annars så sansade Journal des Debats skrifver för den 3:dje om Englands rustningar, att Palmerston talar om fara för anfall, men Frankrike rustar sig icke, franska flottan står i afseende på antal, bemanning och material betydligt under den engelska. Frankrike har icke utrustat ett enda fartyg mer än vanligt, med undantag at dem, som för närvarande befinna sig i Kina. England har 16 skepp i Medelhafvet, Frankrike 8, England har en eskader i Kanalen, Frankrike åter icke ett enda fartyg. Det är på tiden, att äfven Frankrike rustar sig, för att kunna vara vuxet oföruteedda händelser. Allt detta har naturligtvis mäktigt inverkat på de lättrörda parisarnes siunen. Otvifvelaktigt är äfven att inom Frankrike finnes ett ej obetydligt parti, som föredroge ett krig framför en allians, hvilken vegeterar under ömsesidig misstro och hvars frukter visa sig i bepansrade fregatter, kanoner i de mest diaboliska dimensioner och rustningar af alla slag, lika ödeläggande för båda ländernas finanser. Derjemte har det i Paris gått rykten om en ministerkris, och man berättade att grefve de Persigny, den af kejsarens statsmän som man företrädesvis anser vara anhängare af alliansen med England, skulle utträda ur regeringen. Detta rykte har nu officielt gendrifvits af Moniteuren; men till gengäld telegraferas från Toulon under d. 3 dennes, att 4 linieskepp och 1 fregatt skola afgå till Syrien,