Göteborgsposten – 8 april 1861, sida 2

I quet, sade polislöjtnanten, att jag ej kan tro på sanningen i edra ord. XII. Kuriren. Hr Lenoir gick ytterligt upprörd af och an på golfvet. Slutligen stannade han tvärt ett par steg från agenten och sade: — Om man skulle låta arrestera denne Weiller ? — Det är gjordt, svarade JSacquet genast. Ah! inföll Lenoir med någon förvåning. — Jag trodde mig gerna kunna åtaga mig ansvaret derför, utan att ega monscigneurs direkta ordres. Weiller borde icke ha tid att varna sina medbrottslingar, om sådana finnas, eller sina bedragare, om han är oskyldig. — Hvar är han. -— Sedan en timme tillbaka i Bastiljen. --Vi skola bege oss till honom i natt. Men hvad är det för ett röfvareband, hvari ni tror Roger vara inblandad? — Jag har ej någon direkt angifvelse i detta fall; men att bandet finnes, det känner jag: min instinkt bedrager mig icke. — Och ni försäkrar, Jacquet, att Roger i